Föga tänkte Belsassar på att det fanns ett himmelskt Vittne till det vanhelgande, uppsluppna pratet. Att en osynlig himmelsk Väktare iakttog denna scen, lyssnade på den tempelskändande uppsluppenheten och såg avgudadyrkan. Denne oinbjudne gäst gjorde emellertid snart sin närvaro känd. När festandet befann sig på sin höjdpunkt, syntes en hand, men det var ingen människohand. På palatsets väggar skrev den bokstäver, som lyste som eld. Den skrev ord som, trots att de var okända för de många närvarande, var ett förebud om en dom över kungen och hans gäster, som nu fått samvetskval.