Judarna var ytterst stolta över sin fromhet. De gladdes över sitt tempel och betraktade ett ord av missaktning mot det som hädelse. De var väldigt noggranna i utförandet av de ceremonier, som hörde till tempeltjänsten, men kärleken till penningen hade övervunnit deras skrupler. De var knappast medvetna om, hur långt de hade avlägsnat sig från den ursprungliga avsikten med gudstjänsten, förordnad av Gud Själv.