Men Han ödmjukade Sig och iförde Sig det mänskliga. Som medlem av mänskosläktet blev Han dödlig; men som Gud var Han livets fundament för världen. I Sin gudomliga person kunde Han alltid ha stått emot dödens nalkande, och ha vägrat att komma under dess välde; men Han lade ifrån Sig det egna livet frivilligt, så att Han därigenom kunde ge liv och bringa odödligheten fram i ljuset. Han bar världens synder, och uthärdade straffet, som träffade Hans gudomliga själ likt ett fallande berg. Han gav upp Sitt liv som ett offer, så att människorna inte skulle behöva dö för evigt. Han dog, inte därför att Han var tvungen till det, utan av egen fri vilja.