I Kristus är det gudomliga och det mänskliga förenat
I Kristus var det gudomliga och det mänskliga förenat. Det gudomliga reducerades inte till mänsklighet. Det gudomliga fortsatte att vara gudomligt, men genom att vara förenat med det gudomliga, förmådde det mänskliga att stå emot de mest fruktansvärda frestelser i ödemarken. Denna världens furste kom till Kristus då han var utsvulten efter den långa fastan och föreslog att han skulle säga att stenarna skulle bli till bröd. Men i Guds plan för människornas frälsning förutsattes det att Kristus skulle lära känna svält, fattigdom och alla mänskliga erfarenheter. Han stod emot frestelsen genom den makt som också människorna har tillgång till. Han grep tag i Guds tron. Det finns inte någon människa som genom tro på Gud inte har tillfälle att få del av samma hjälp. Människan kan bli delaktig av gudomlig natur. Det finns inte någon människa som inte kan tillkalla hjälp från himlen i frestelsens och prövningens stund. Kristus kom för att uppenbara källan till sin makt, för att människan aldrig skulle behöva lita på sina egna mänskliga möjligheter, utan att kunna be om hjälp.