Bara sextiofem timmar innan min man fick sin stroke stod han fram till midnatt i en gudstjänstlokal och bad om trehundra dollar för att kunna göra en slutbetalning på det huset. För att ge kraft åt sin uppmaning föregick han med gott exempel i insamlingen genom att skriva på för tio dollar för egen del, och samma summa för mig. Före midnatt hade man nästan fått in hela summan. Pastorn i denna församling var en gammal vän, och i vår stora nöd och eftersom vi stod utan vänner, skrev min man till honom och berättade att vi var i ekonomiska svårigheter, och att om församlingen ville ge tillbaka de tjugo dollar som vi gett, då skulle han ta emot dem. Under konferensen kom denne broder hem till oss och gjorde denna fråga till ett allvarligt felsteg. Men innan han kom till vårt hem, hade han informerat sig åtminstone delvis om de allmänna åsikterna. Vi tog detta mycket hårt och om vi inte på ett särskilt sätt hade fått stöd av Herren, skulle vi inte ha kunnat frambära våra vittnesbörd vid konferensen med någon frimodighet.