Jag såg att församlingen nästan har förlorat självförnekelsens och uppoffringens anda, att de sätter jaget och sina egna intressen först, och sedan gör de för verket vad de tycker att de kan, eller så låter de bli. Jag såg att ett sådant offer haltar, och att det inte accepteras av Gud. Alla borde vara intresserade av att göra sitt yttersta för att föra verket framåt. Jag såg att de som inte har någon egendom, men har kroppskrafter, är ansvariga inför Gud för sin styrka. De borde vara noggranna I vad de gör och energiska. De borde inte överlåta åt dem som har ägodelar att göra alla uppoffringar. Jag såg att de kan uppoffra sig, och att det är deras plikt att göra det, lika väl som de som har egendom. Men ofta inser inte de som saknar ägodelar att de kan förneka sig själva på många sätt. De kan spendera mindre på sina kroppar och för att tillfredsställa smak och aptit, och hitta manga tillfällen att spara för att stödja verket, och på så sätt samla en skatt I himlen. Jag såg att det finns behag och skönhet I sanningen. Men ta bort Guds kraft, och den blir kraftlös.