Det enda målet för detta arbete borde inte bara vara att göra vår lön större i himlen. I detta avseende är somliga själviska. Medvetna om vad Kristus har gjort för oss och hur Han har lidit för syndare, borde vi av ren, osjälvisk kärlek till själar, efterlikna Hans exempel genom att för deras skull offra våra egna nöjen och vår egen bekvämlighet. Den glädje och lycka som Kristus såg fram emot i Sina lidanden, var de stackars syndarnas frälsning. Detta borde vara vår glädje och vår ambition i vår Mästares tjänst. När vi gör detta, behagar vi Gud och visar, som Hans tjänare, vår kärlek och hängivenhet till Honom. Det var Han som först älskade oss och inte nekade oss Sin älskade Son, utan utgav Honom av hela Sitt hjärta till att dö så att vi (116) skulle kunna leva. Kärlek, sann kärlek till våra medmänniskor, visar prov på Guds kärlek. Vi kan avlägga en hög bekännelse, men utan kärlek är den inget värd. Vår tro måste leda oss till att till och med ge våra kroppar till att brännas upp men utan självuppoffrande kärlek, sådan som levde i Jesu bröst och som åskådliggjordes i Hans liv, kommer vi att vara som en ljudande malm och en skrällande cymbal.