Kristna bör vara försiktiga med sina ord. De bör aldrig föra ofördelaktiga rykten vidare från en av sina vänner till en annan, i synnerhet inte om de vet om, att det råder brist på enighet mellan dem. Det är grymt att antyda eller insinuera, att man vet en hel del om denna vän eller den bekant, som andra inte vet något om. Sådana antydningar går vidare och gör ett ofördelaktigare intryck än om man öppet talar om fakta utan att överdriva. Hur stor skada har inte församlingen lidit på grund av sådana saker! Dess medlemmars inkonsekventa, oförsiktiga handlingssätt har gjort den fullständigt kraftlös. Tilliten har blivit förrådd av medlemmar i samma församling och ändå hade de skyldiga inte för avsikt att göra skada. Brist på vishet att välja samtalsämnen har åstadkommit stor skada. Samtalen bör röra sig om andliga och gudomliga ämnen, men så har det inte varit. Om umgänget med kristna vänner huvudsakligen används för att utveckla sinne och hjärta, kommer det inte att leda till något som man sedan får ångra, utan man kan se tillbaka på mötet med en positiv tillfredsställelse. Om timmarna däremot används till lättsinnigt och tomt tal och man använder dyrbar tid till att analysera andras vandel och karaktär, kommer den vänskapliga samvaron (187) att visa sig bli en källa till det, som är ont. Ert inflytande kommer då att bli en doft från död till död.