Han blev fattig och utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt. Han var hungrig och ofta törstig och många gånger trött av sitt arbete, men han hade ingen plats där han kunde vila sitt huvud. När nattens kalla dimslöjor samlades runt honom var jorden ofta hans bädd. Ändå välsignade Han dem som hatade Honom. Vilket liv! Vilken erfarenhet! Kan vi, som bekänner att vi är Kristi efterföljare, med glädje uthärda försakelser och lidande utan att klaga, så som vår Herre gjorde? Kan vi dricka den bägaren och döpas med det dopet? Om vi gör det, kan vi nog dela Hans härlighet med Honom i Hans himmelska rike. Om vi inte gör det har vi ingen del med Honom.