(752) Synen gavs till Hesekiel vid en tid då hans sinne var fyllt med onda aningar. Han såg sina fäders land ligga övergivet. Staden som förut hade varit fylld med människor, hade inte längre några invånare. Muntra röster och lovsånger hördes inte längre inom dess murar. Profeten själv var främling i ett främmande land, där gränslös ambition och vild grymhet härskade. Vad han såg och hörde av mänskligt tyranni och ondska pinade hans själ och han sörjde bittert både dag och natt. Men de underbara symboler som visades honom vid floden Kebar, uppenbarade en makt som var starkare än all jordisk makt. Högre än de stolta och grymma monarkerna i Assyrien och Babylonien tronade nådens och sanningens Gud.