Alltför ofta mister religiösa ledare, som blir rosade och ärade, medvetenheten om sin avhängighet av Gud och övergår till att lita på sig själva. Som följd härav söker de att göra sig till herrar över de människors tankar och samvete, som har fallenhet för att se hän till dem för hjälp, i stället för att vända sig till Guds Ord. Reformeringsarbetet blir ofta försinkat, för att denna anda besjälar dem. Det var för denna fara, som Gud ville bevara Reformationens sak. Han ville, att detta arbete skulle präglas, icke av människor, utan av Gud. Människor hade vänt blicken mot Luther som sanningens uttolkare; han togs bort, för att alla måtte rikta blicken mot sanningens evige Fader.