Jesus insåg, att Himmelens härskaror bevittnade Hans förödmjukelse, och att den minste ängel, om den kallades till Hans hjälp, omedelbart kunde ha skingrat den förolämpande skaran och befriat Honom från deras makt. Jesus Själv kunde ha slagit ned den upphetsade skaran likt döda män, genom en blick eller ett ord från Sin gudomlighet, eller drivit dem skrämda från Sin närhet, som Han hade gjort med templets solkare. Men det ingick i återlösningsplanen, att Han skulle utstå hån och misshandel från onda män, och Han samtyckte till allt detta, då Han blev människans Återlösare. Guds änglar nedtecknade troget varje förolämpande blick, ord och handling riktad mot deras älskade Befälhavare; och de arma individer, som föraktade och spottade på Kristi lugna, bleka ansikte, skulle en dag se på det i dess härlighet, som skulle lysa starkare, än solen. Vid det fruktansvärda tillfället skulle de be till klipporna och bergen: ”’Fall över oss och göm oss för hans ansikte som sitter på tronen och för Lammets vrede.” {Uppenbarelseboken 6:16.}