Jag minns väl det långa resan vi tog för 22 år sedan i Michigan. Vi var på väg till att hålla ett möte in Vergennes. Vi var 1,5 mil därifrån. Vår förare hade kört den vägen många gånger och var väl bekant med vägen, men var tvungen att erkänna att han hade gått vilsen. Vi reste 4 mil den dagen, genom skogen, över stockar och fallna träd där det knappast fanns något spår av en väg… Vi kunde inte förstå varför vi utsatts till detta vandrande i öknen. Vi blev jätteglad när vi såg den lilla öppen plats med stugan. Det var där jag träffade systern som jag nämnde. Hon bjöd oss in trevligt och gav oss fika som vi tacksamt tog emot. När vi vilade pratade jag med familjen och lämnad de den lilla boken. Hon var glad för den och bevarade den tills nu.