Detta var en genuin omvändelse under speciella omständigheter, för ett speciellt och säreget syfte. Den vittnade för alla åskådare om, att Jesus inte var en bedragare, utan upprätthöll Sin karaktär och utförde Sitt uppdrag till slutscenen i Sitt jordeliv. Aldrig under hela Hans ämbete var ord mer tacksamma för Hans öron, än trons yttring från den döende tjuvens läppar, mitt i folkhopens hädelse och hån. Men ingen bör försumma nuvarande möjligheter och fördröja omvändelsen, utgående från tjuvens elfte timmes omvändelse och lita på en omvändelse på dödsbädden. Varje försummad ljusstråle lämnar syndaren i större mörker, än tidigare, tills något fruktansvärt bedrägeri kan ta hans sinne i besittning och hans fall kan bli hopplöst. Ändå finns det fall, som den stackars tjuven, där upplysning kommer i sista stund och accepteras med förnuftsmässig tro. Sådana ångerfulla personer finner nåd hos Kristus.