Josef vandrade med Gud. Han vägrade, att låta sig övertalas vare sig genom lockelser eller hot, till att avvika från rättfärdighetens stig och överträda Guds lag. Och då han kastades i fängelse och måste lida för sin oskyldighet, gjorde han det med saktmod och utan att knorra. Hans självbehärskning, tålamod under motgång och ståndaktiga trofasthet har skrivits ned till gagn för alla, som därefter skulle leva på jorden. Då Josefs bröder bekände sin synd för honom, tillgav han dem villigt, och visade genom sin kärlek och välgärning, att han inte umgicks med hämndgiriga tankar på grund av deras tidigare gruvliga uppförande mot honom. Jesus var världens Frälsare. Hans liv var ett mönster i välgärning, helighet och godhet. Dock blev Han föraktad och hånad, bespottad och hatad, av ingen annan grund, än för Sitt rättfärdiga liv, som var en ständig tillrättavisning för synden. Hans fiender vilade inte, förrän de fick Honom i sitt våld och orsakade Hans försmädliga död. Han dog för det skyldiga släktet, och förlät Sina mördare med saktmod, medan Han led de svåraste kval. Han uppstod från de döda, uppsteg till Sin Fader, fick all makt och auktoritet, och återvände till jorden, för att förmedla denna till Sina lärjungar. Han skänkte gåvor till människorna. Varje ångervillig själ, som någonsin därefter har sökt Honom och bekänt sina synder för Honom, har Han tagit till nåder och villigt förlåtit vederbörande. Och om dessa förblir trofasta, kommer Han att upphöja dem till Sin tron och göra dem delaktiga i det arv, som Han har förvärvat med Sitt eget blod.