Israels barn var inga slavar. De hade aldrig sålt sin boskap, sitt land eller sig själva till Farao för mat, som många egyptier hade gjort. De hade tilldelats ett stycke land, där de fick bo, med sina hjordar och sin boskap, på grund av den tjänst, som Josef hade gjort för riket. Farao uppskattade hans visdom i rikets ledning, särskilt vad gällde förberedelsen inför den mångåriga hungersnöden, som drabbade Egyptens land. Han menade, att hela riket stod i tacksamhetsskuld för sitt välstånd till Josef för hans ledning; och som tecken på sin tacksamhet, sade han till Josef: ”Egyptens land ligger öppet för dig. I den bästa delen av landet skall du låta din far och dina bröder bo. Låt dem bo i landet Gosen, och om du vet att några bland dem är dugliga män, så sätt dem till uppsyningsmän över min boskap.’” Kapitel 47:6 ”Josef lät sin far och sina bröder bo i Egyptens land och gav dem egendom i den bästa delen av landet, i Raamses område, så som farao hade befallt. Josef försörjde sin far och sina bröder och hela sin fars hus och gav var och en underhåll efter antalet barn.” Verserna 11, 12.