De exempel vi finner i Bibeln på sådan omvändelse och ödmjukhet, uppenbarar en bekännelseanda, i vilken det inte finns någon ursäkt för synden, inte heller något försök till siälvrättfärdigande. Paulus sökte inte urskulda sig. Han målade sina synder i de mörkaste färger och försökte inte förringa sin brottslighet. Han bekänner uppriktigt: "Många av de heliga inspärrade jag i fängelse, sedan jag av översteprästerna hade fått fullmakt därtill ... Och överallt i synagogorna försökte jag gång på gång att genom straff tvinga dem till hädelse. I mitt raseri mot dem gick jag så långt, att jag förföljde dem till och med ända in i utländska städer." Apg. 26:10, 11. Han tvekar inte att förklara, att "Kristus Jesus har kommit i världen för att frälsa syndare, bland vilka jag är den främste".