Jesu fiender väntade nu på Hans död med otåligt hopp. Den händelsen föreställde de sig skulle för alltid tysta ryktena om Hans gudomliga makt och det förbluffande hos Hans underverk. De smickrade sig själva med, att de då inte längre skulle darra på grund av Hans inflytande. De känslolösa soldaterna, som hade sträckt ut Jesu kropp på korset, delade upp Hans kläder mellan sig och tvistade om ett plagg, som var vävt utan söm. De avgjorde slutligen saken genom att kasta lott om det. Inspirationens penna hade exakt beskrivit denna scen hundratals år, innan den ägde rum: ”Hundar omger mig, de ondas hop omringar mig, mina händer och fötter har de genomborrat.” ”De delar mina kläder mellan sig och kastar lott om min klädnad.” {Psaltaren 22:17, 19.}