Från tiden för sitt förräderi i örtagården, hade Judas inte förlorat Frälsaren ur sikte. Han var starkt angelägen om, att Han skulle överraska fienderna, genom att framträda inför dem i Guds Sons karaktär, och kullkasta alla deras planer och makt. Men då han såg Honom ödmjukt underkasta sig deras övergrepp, låta Sig ställas inför rätta och dömas till döden, slog samvetet honom, och han insåg hela vidden av sitt eget brott – han hade sålt sin gudomlige Mästare till skam och död. Han kom ihåg, hur snäll och omtänksam Jesus alltid hade varit mot honom, och hans hjärta fylldes av ånger och ångest. Han föraktade nu den girighet, som Jesus hade tillrättavisat och som hade frestat honom till, att sälja Frälsaren för några silverpengar.