Han tittade på mig lite konstigt som att säga ”vet du inte att jag har lämnat sanningen och låtit mina döttrar gå till danser och söndagsskolor, att vi hålla inte sabbaten längre?” Men jag visste det. Men jag talade med honom som om han var med oss. ”Nu, sade jag, ska jag hjälpa dig att börja ditt arbete för dina grannar. Jag ska ge dig en present av några av mina böcker.” Han sade att han hade redan ett bibliotek. Sade jag, ”Jag ser inga böcker har. Kanske du skulle känna dig försiktig att lämna ut dina egna böcker. Jag har kommit för att ge dig dessa böcker så att dina barn kan läsa de och det skulle vara en styrka för dig.” Jag böjde mig ner och bad med honom, och när vi steg upp rullade tårar ner på hans kinder. Han sade ”Jag är så tacksam du kom för att hälsa på mig. Tack för böckerna.”