Den nye egyptiske kungen lärde sig, att Israels barn var till stor nytta i landet. Många av dem var dugliga och förståndiga arbetare, och han ville inte mista deras tjänster. Denne nye kung satte Israels barn i nivå med slavar, som hade sålt sin boskap, sina hjordar, sina åkrar och sig själva till staten. ”Man satte därför arbetsfogdar över dem och plågade dem med slavarbete. De byggde förrådsstäderna Pitom och Raamses åt farao. Men ju mer man plågade dem, desto mer förökade de sig och desto mer spred de ut sig, så att man hyste fruktan för Israels barn. Egyptierna tvingade israeliterna att arbeta som slavar. De gjorde livet svårt för dem genom hårt arbete med murbruk och tegel och med allt arbete på fälten, ja, med alla slags arbeten som de tvingade dem att utföra.” Verserna 11-14. De tvingade deras kvinnor till, att arbeta på fälten, som om de varit trälar. Ändå blev de inte färre. Då kungen och hans styresmän såg, att de hela tiden blev flera, rådslog de sinsemellan, och tvingade dem till en viss arbetsbörda varje dag. De tänkte, att de skulle förtrycka dem med hårt arbete, och vredgades över, att deras antal inte sjönk, och deras självständighet ej sviktade.