Traditioner, vanor och onödiga ceremonier, som Gud inte hade gett dem genom Mose eller någon annan, upprepades inför folket. Dessa stammade icke från någon högre källa, än från människor. Översteprästerna, de skriftlärde och de äldste tvinga detta på folket som Guds bud. Deras hjärtan var hårda och okänsliga. De visade ingen barmhärtighet mot fattiga och olyckligt lottade. De plundrade änkornas hus med sina tunga skatter, som de lade på dem. Samtidigt bad de på marknadsplatserna och gav allmosor, för att bli sedda av människor och för att se märkvärdiga ut. Till det yttre skenet var de nogräknade med sina religiösa former, då människor såg dem; ty de ville, att deras upphöjdhet skulle ge intryck. De önskade, att folk skulle göra sig finstämda tankar om deras iver och hängivenhet för trons plikter, medan de dagligen rövade från Gud, genom att själva använda folkets offer.