Vid slutet på de två dagarna föreslog Jesus, att Han skulle bege Sig till Judéen, men lärjungarna försökte, att hindra Honom från att göra det. De påminde Honom om det hat, som manifesterades mot Honom, då Han senast var där. De sade: ”’nyss försökte judarna stena dig, och nu går du dit igen.”’ Jesus förklarade då för dem, att Han måste gå, för Lasarus var död, och tillade: ”Och för er skull, för att ni skall tro, är jag glad att jag inte var där.” {Verserna 8, 15.} Jesus dröjde inte med, att gå till Lasarus’ undsättning på grund av brist på intresse för den drabbade familjen; utan Han tänkte göra den sorgliga händelsen med Lasarus’ död till ett tillfälle, att ge ett otvivelaktigt bevis på Sin gudomliga makt och förena Sina lärjungar med Honom i en tro, som inte kunde brytas. Redan ifrågasatte några ibland dem i sina sinnen, om de inte hade blivit lurade beträffande bevisen på Hans gudomliga kraft; om Han verkligen var Messias, skulle Han inte ha räddat Lasarus, som Han älskade? Jesus tänkte utföra ett krönande mirakel, som skulle övertyga alla, som på något sätt skulle bli övertygade om, att Han var världens Frälsare.