De sovande lärjungarna väcktes av den härlighetsflod, som lyste upp hela berget. De stirrade med rädsla och förundran på sin Mästares lysande kläder och strålande ansikte. Till en början bländades deras ögon av scenens överjordiska briljans, men då de blev i stånd till, att uthärda det underbara ljuset, insåg de att Jesus inte var ensam. Två härliga gestalter stod inbegripna i samtal med Honom. De var Mose, som talade med Gud ansikte mot ansikte mitt i åskan och blixten på Sinai, och Elia, Guds profet, som inte såg döden, utan fördes till Himmelen i en eldvagn. Dessa två, som Gud hade ansett lämpliga, att gynna framför alla andra, som någonsin levt på jorden, delegerades av Fadern till, att föra Himmelens härlighet till hans Son och trösta Honom och tala med Honom om fullbordandet av Hans uppdrag, och särskilt om Hans lidanden, som Han måste utstå i Jerusalem.