Faderns själ rördes till djupet av tanken på, att hans tvivel kunde kosta sonen livet. Jesu ord hade den önskade effekten; officeren såg, att hans motiv för att söka Frälsaren, var rent själviska; hans vacklande tro visade sig framför honom i sitt sanna ljus; han insåg, att han verkligen var i närvaro av En, som kunde läsa människors hjärtan och för vilken allt var möjligt. Denna tanke tecknade hans lidande barn i sinnet med ny livlighet, och han ropade i förtvivlad bön: ”’Herre, kom ner innan mitt barn dör!”’ {Vers 49.}