Jesus undervisade vid sjön utanför stadens gränser, och många var samlade, för att höra Hans ord. Den spetälske, som i sin avskildhet hade hört talas om några av Hans mäktiga gärningar, kom ut, för att träffa Honom och närmade sig så mycket han vågade. Sedan hans exil hade sjukdomen gjort fruktansvärda intrång i hans system. Han var nu ett avskyvärt skådespel, hans förfallande kropp var hemsk att se på. Där han stod på avstånd, hörde han några av Jesu ord och såg Honom lägga händerna på de sjuka, för att bota dem. Han såg, med förvåning, de lama, blinda, förlamade och dem, som var döende av olika sjukdomar, resa sig upp på ett ord från Frälsaren, återställda till hälsa och prisa Gud för sin frälsning. Han såg på sin egen eländiga kropp och undrade, om inte denne store läkare kunde bota även honom. Ju mer han hörde, såg och övervägde saken, desto mer blev han övertygad om, att detta verkligen var världens utlovade Frälsare, för vilken allt var möjligt. Ingen kunde utföra sådana mirakler, utom Han, som var auktoriserad av Gud, och den spetälske längtade efter, att komma in i Hans närvaro och bli helad.