Denne lärde dignitär var en strikt farisé. Han var stolt över sina egna goda gärningar och upphöjda fromhet. Han ansåg, att hans dagliga liv var perfekt i Guds ögon och blev förvånad över, att höra Jesus tala om ett rike, som var för rent för honom, att se i sitt nuvarande tillstånd. I sinnet erfor han onda farhågor, och han kände sig irriterad över den nära tillämpningen av orden på hans eget fall, och han svarade, som om han hade förstått dem i bokstavlig mening: ”’Hur kan en människa födas när hon är gammal?” {Vers 4.}