Så utbryter en stor svältkatastrof i landet. Han blir utblottad och slår sig samman med en man som bor på landsbygden, och där får han till uppgift att vakta svinen. Detta var det mest simpla och förnedrande arbete som en jude kunde tänka sig. Den unge mannen hade skrutit om sin frihet och nu sitter han själv som en slav. Han har hamnat i det värsta slaveri, han har fastnat "i sin egen synds snaror". Ords 5:22. Allt det glitter och den glans som han lockades av är borta, och det enda han känner är tyngden av sina bojor. Med inget annat sällskap än svinen sitter han där i ödemarken i ett svältdrabbat land, där han till och med är frestad att äta av svinmaten. Han får ingen hjälp av dem som åt och drack på hans bekostnad då han fortfarande var välbeställd. Vart har hans lössläppta passionerade glädje tagit vägen? Genom att döva sitt samvete och förlama sitt känsloliv trodde han att han var lycklig. Men nu när han sitter där utan pengar, utsvulten och med krossad stolthet, med sin moraliska kraft försvagad, med svag och opålitlig vilja och alla ädla känslor till synes döda, är han den eländigaste av människor.