Lärdomen i denna liknelse (ogräset) lägger man märke till i Guds sätt att behandla människor och änglar. Satan är ingenting annat än en bedragare. Inte ens de änglar som var lojala mot Gud kunde upptäcka hans verkliga karaktär. Det var därför Gud inte förgjorde Satan med en gång. Om han hade gjort det skulle änglarna inte ha förstått Guds rättvisa och kärlek. Att tvivla på Guds godhet skulle vara en ond säd och skulle orsaka det lidande som syndens bittra frukt innebär. Därför fick den som är grunden till det onda fortsätta att leva och utveckla sin karaktär. Hellre än att låta någon bli vilseledd av den Onde har Gud burit den smärta som det innebär att låta det onda verka. Om man plockat bort ogräset hade det funnits risk för att även en del av de goda växterna skulle ha dragits upp. Vi ska väl ha samma tålamod med våra medmänniskor som Gud har med Satan?