Judas’ Bekännelse
Judas fylldes av bittert samvetskval och skam för sin svekfulla handling att ha förrått Jesus. När han såg den skymf som Frälsaren utstod blev han förkrossad. Han hade älskat Jesus, men hade älskat pengar mer. Han hade inte tänkt sig att Jesus skulle låta sig gripas av den pöbelhop som han hade varit vägvisare för. Judas hade förväntat sig att Jesus skulle utföra ett under och befria sig från den. Men när han såg den rasande och blodtörstiga folkhopen i rättssalen, kände han djupt sin skuld. Och när många i rättssalen hetsigt anklagade Jesus, rusade han fram genom folkhopen och bekände att han hade syndat genom att förråda oskyldigt blod. Han erbjöd prästerna de pengar som de hade betalat honom, bad dem ivrigt om att befria Jesus och förklarade att han var fullständigt oskyldig.