Rövarna, som var korsfästa tillsammans med Kristus, led kroppsliga smärtor så väl som han; men den ene blev blott förhärdad och mera trotsig och rasande av sin smärta. Han upprepade prästernas begabberi och hånade Jesus, sägande: ”Är du Kristus, så hjälp dig själv och oss” (Joh. 19:21, 22)! Den andre rövaren var ingen förhärdad förbrytare. Då han hörde sin medfånges begabbande ord, tillrättavisade han honom och sade: ”’Fruktar inte heller du Gud, du som är under samma dom? Vår dom är rättvis. Vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont” (Luk. 23:40, 41). Då han vände sig till Kristus, kom himmelskt ljus in i hans hjärta. Han såg, att Kristus, som hängde misshandlad och föraktad på korset, var hans Förlossare, hans enda hopp, och han vände sig till honom med ödmjuk tro och sade: ”’Jesus, tänk på mig, när du kommer till ditt rike.’ Jesus svarade: ”Sannerligen säger jag dig i dag: Du skall vara med mig i paradiset.” (Genom att sätta kolon efter ordet ”i dag,” i stället för ordet ”dig,” såsom det i allmänhet står, ser man bättre detta Skriftställes rätta betydelse. Här har versen skrivits om en smula, för att visa detta.) (Luk. 23:42, 43)