Många av de onda blev ytterligt ursinniga, då de led av effekterna av plågorna. Det var en scen med ohygglig pina. Föräldrar förebrådde sina barn bittert, och barn sina föräldrar, bröder sina systrar och systrar sina bröder. Höga, gråtande rop hördes från alla håll: ”Det var Du, som avhöll mig från, att ta emot den sanning, som kunde ha skonat mig från denna fruktansvärda stund.” Folk vände sig till sina predikanter med bittert hat och klandrade dem med dessa ord: ”Ni varnade oss inte. Ni sade till oss, att hela världen skulle bli omvänd, och ropade: Frid, frid, för att dämpa all fruktan, som blivit väckt. Ni talade inte till oss om denna timme, och de, som varnade oss för detta, sade Ni var fanatiska och onda människor, som ville fördärva oss.” Men jag såg, att predikanterna inte undgick Guds vrede. Deras lidanden var tio gånger större, än deras församlingsmedlemmars var.