Prästerna vågade inte visa sitt hat mot lärjungarna. De befallde dem att gå ut och vänta utanför rättssalen. Sedan rådslog de om vad de skulle göra, och sade: ”Vad skall vi göra med de här människorna? Att ett märkligt tecken har skett genom dem, det står klart för alla som bor i Jerusalem, och det kan vi inte förneka” (Apg. 4:16). De var rädda för att ryktet om denna goda gärning skulle komma ut bland folket. Blev det allmänt känt, skulle prästerna förlora sin makt och betraktas som Jesu mördare. Men allt de vågade göra var att hota apostlarna och förbjuda dem att mer tala i Jesu namn, annars skulle de dödas. Men Petrus förklarade frimodigt att de inte kunde göra annat än tala om det de sett och hört.