För några ögonblick tillstoppades prästernas mun av förvirring och förargelse. De önskade ej, att folket skulle veta, att de lejt en av Jesu efterföljare att förråda honom i deras händer. De sökte därför dölja det faktum, att de hade sökt efter Jesus såsom efter en rövare och låtit gripa honom i smyg. Men den bekännelse, som Judas avlade, tillika med hans förtvivlan och hans skuldbelastade utseende, avslöjade prästerna inför mängden och visade, att det var hat, som lett dem till att gripa Jesus. Då Judas förklarade med hög röst, att Jesus var oskyldig, svarade prästerna: "Vad kommer det oss vid? Du må se dig om!" De hade nu Jesus i sitt våld och voro beslutna att kvarhålla honom. överväldigad av sorg kastade Judas de penningar, han nu föraktade, för deras fötter, som hade lejt honom, och i sin ångest och förtvivlan gick han bort och hängde sig.