I templet i himlen, där Gud har sin boning, är hans tron grundad på rättfärdighet och dom. I ”det allra heligaste” finns hans lag, den stora normen för rättfärdighet efter vilken hela mänskligheten skall dömas (Fotnot 3). Arken som innehåller lagens tavlor täcks av nådastolen, där Kristus hänvisar till sitt blod på syndarens vägnar. Så framställs föreningen mellan rättfärdighet och nåd i frälsningsplanen. Endast den Eviges vishet kunde åstadkomma en sådan förening. Endast gudomlig makt kunde genomföra den. Det är en förening som fyller hela himlen med förundran och tillbedjan. Detta är det nådens mysterium som änglar längtar efter att få en inblick i, att Gud kan vara rättfärdig när han rättfärdiggör den ångrande syndaren och återupprättar sin gemenskap med den fallna mänskligheten, att Kristus kunde stiga ner för att lyfta otaliga skaror upp ur fördärvets avgrund och klä dem i sin egen fläckfria, rättfärdighets klädnad, så att de kunde umgås med änglar, som aldrig har fallit, och bo i Guds närhet genom alla evigheter. Fotnot 3: ”Och Guds tempel i himlen öppnades, och hans förbundsark blev synlig i hans tempel” (Uppenbarelseboken 11:19). I ”det allra heligaste” i den jordiska helgedomen (i Jerusalem) fanns förbundets ark som innehöll förbundets tavlor (Hebreerbrevet 9:3,4). Dessa tavlor var de två stentavlor där Gud själv skrivit de tio buden, se 5 Moseboken 4:13; 2 Moseboken 31:18; 2 Moseboken 25:21, 22. Denna jordiska helgedom var ”en avbild och en skugga av den himmelska helgedomen” (Hebreerbrevet 8:5). Därför finns Tio Guds Bud – med exakt samma ordalydelse – också i ”det allra heligaste” i den himmelska helgedomen ( i ”Guds tempel i himlen…hans förbundsark blev synlig”, enligt Uppenbarelseboken 11:19).