Så blev min man angripen igen. Hans smärtor var svåra. Vi knäföll vid sängkanten och bad Herren om, att styrka vår tro. Jag visste, att Gud hade verkat för honom, och hade tillrättavisat sjukdomen. Alltså kunde vi ej be Honom om, att göra det, som redan hade gjorts. Men vi bad om, att Herren skulle utföra Sin gärning. Vi upprepade dessa ord: ”Du har hört bön. Du har verkat. Vi tror utan tvivel. Utför verket, som Du har inlett!” På detta vis bad vi till Herren i två timmar; och medan vi bad, föll min man i sömn, och vilade stillsamt till gryningen. Då han steg upp, var han väldigt svag, men vi såg inte till det yttre.