Låt dem, som är ägnade att undervisa unga, själva studera i Kristi skola, och lära sig de läxor, de skall vidarebefordra till de unga. Det behövs uppriktig, verkligt hjärtlig helgelse. All inskränkthet bör undvikas. Låt lärarna så långt det är möjligt slappna av och delta med barnen vid deras idrott och lekar, utan att ge intrycket, att de övervakar dem, och utan att gå omkring i uppblåst värdighet, som om de vore uniformerade soldater bevakande dem. Lärarnas närvaro påverkar deras handlande. Lärarnas glada deltagande får elevernas hjärtan att banka i ny hängivenhet. De unga behöver sympati, tillgivenhet och kärlek, annars mister de modet. En anda av ”Jag bryr mig inte om någon och ingen bryr sig om mig” tar dem, i så fall, i besittning, och även om de bekänner sig till, att vara Kristi efterföljare, har de en frestande Djävul hack i häl. Det innebär, att de riskerar att bli modlösa, ljumma och falla bort från Gud. Då ser vissa det som en plikt, att klandra dem, och behandla dem kyligt, som om de vore värre, än de egentligen är, och endast få, om ens någon, ser det som en tydlig plikt, att anstränga sig personligt, för att reformera dem, och avlägsna de skadliga intryck de har fått.