Vi är begränsade, men vi skall ha en förnimmelse av det obegränsade. Sinnet skall övas i, att tänka på Gud, och på Hans förunderliga plan för vår frälsning. Alltså lyfts själen över det blott jordiska och allmänna, så att den fäster sig vid det ädla och eviga. Tanken på, att vi är i Guds värld, i närheten av universums store Skapare, som gjorde människan till Sin avbild, leder sinnet in i breda och upphöjda fält för begrundan. Tanken på, att Guds ögon vakar över oss, att Han älskar oss, och sörjer så mycket för oss, att Han gav Sin dyrbare, älskade Son, för att lösköpa oss, så att vi inte skulle gå ohjälpligt förlorade, (165) är en stor sak; och han, som öppnar sitt hjärta, för att kännas vid och betrakta ämnen som dessa, kommer aldrig att mättas av simpla och sensationella ämnen.