Jesus betraktade världen i dess fallna tillstånd med oändlig medömkan. Han iklädde Sig det mänskliga, för att beröra och höja mänskligheten. Han kom, för att söka och frälsa de förtappade. Han steg ned till den mänskliga olyckans och veropens största djup, för att ta hand om människan, såsom Han fann henne: Ett väsen besmittat av fördärv, urartat på grund av ondska, fördärvat av synd, och förenat med Satan i frånfallet. Han skulle så upphöja henne, till att dela Hans tron. Men det stod skrivet om Honom, att Han ”skall inte förtröttas eller brytas ner, förrän han har grundat rätten på jorden” {Jesaja 42:4}, och Han beträdde självförnekelsens och självuppoffringens stig. Därigenom gav Han oss ett föredöme, för att vi skall följa i Hans fotspår. Vi bör arbeta såsom Jesus gjorde, överge våra egna förlustelser, vända ryggen åt Satans lockbeten, förakta lättsinnet och avstå från själviskheten, så att vi kan söka och frälsa de förtappade. Därmed kommer deras själar att föras från mörkret till ljuset, till Guds kärleks solsken. Vår tilldelade uppgift är, att gå ut och förkunna evangeliet för hela skapelsen. Vi skall bringa de förlorade nyheten om, att Kristus kan tillge synd, kan förnya naturen, kan iföra själen Jesu rättfärdighets klädnad, återställa syndarens rätta sinnelag, samt undervisa och utrusta honom, till att vara Guds medarbetare.