I generationer har det populära utbildningssystemet, i synnerhet för barn, varit ödeläggande för hälsan, ja, för livet självt. Fem till sex timmar om dag har barnen tillbringat i ett klassrum, som inte har luftats tillräckligt, eller eljest befrämjat elevernas hälsa. Luften i dessa rum blir till gift för de lungor, som andas in den. Och här hålls de små, med sina aktiva, rastlösa (60) kroppar, och inte mindre aktiva och rastlösa sinnen, inspärrade under långa sommardagar, när hela den sköna världen utomhus uppmanar dem till, att stärka hälsa och lyckan i fåglars och blommors sällskap. Det bästa, som många barn får, är endast ett svagt grepp om livet. Inspärrningen i skolan gör dem nervösa och sjuka. Deras kroppar förklenas av brist på motion och nervsystemets utmattning. I fall livets lampa slocknar, misstänker sällan föräldrar och lärare, att de har haft något att skaffa med, att livsgnisten har släckts. Den smärtsamma förlusten betraktas som en särskild Försynens skickelse, medan sanningen är, att oursäktlig okunskap och försummelse av naturens lagar har ödelagt dessa barns liv. Gud hade tänkt Sig, att de skulle leva, och glädja sig åt hälsa och livskraft, samt utveckla, rena, ädla och älskvärda karaktärsdrag, som skulle ära Honom i detta liv, och skänka Honom pris för alltid i det framtida livet.