Krukmakaren tar leran och formar den på det sätt som han vill. Han knådar den och bearbetar den. Han delar den och pressar den samman. Han fuktar den och låter den sedan torka. Därefter låter han den ligga en stund utan att röra den. När den är helt formbar fortsätter han med arbetet att göra ett kärl av den. Han formar den, och på drejskivan jämnar och polerar han den. Han torkar den i solen och bränner den i ugnen. På det sättet blir den ett användbart kärl. På liknande sätt önskar den store Krukmakaren arbeta med oss och forma oss. Och som leran är i krukmakarens händer, så bör vi vara i hans händer. Vi skall inte försöka göra krukmakarens arbete. Vår del är att överlåta oss själva till att bli formade av den store Mästaren.