Han försökte att lägga alla förutfattade meningar åt sidan, och utan att använda sig av några tolkningar, jämförde han det ena Skriftstället med det andra med hjälp av hänvisningarna under verserna och en Bibelordbok. Han fortsatte sina studier regelmässigt och systematiskt, i det att han började med Första Moseboken och läste den vers för vers. Han gick inte snabbare fram, än att innebörden av de olika Skriftställena låstes upp för honom på sådant sätt, att de befriade honom från alla vanskligheter. Då han fann något oklart, hade han för vana att jämföra det med alla andra texter, som verkade ha något sammanhang med den sak, han höll på att överväga. Varje ord skulle anknyta till textens ämne, och om han uppfattade att det stämde överens med alla parallella Skriftställen, upphörde vanskligheten! På det här viset fann han, att varje gång han träffade på ett vanskligt och svårförståeligt ord, fanns det en förklaring i en annan del av Skriften. Då han studerade med uppriktig bön om Guds vägledning, blev det, som tidigare tett sig dunkelt för hans förståelse, nu lättbegripligt. Han erfor sanningen hos psalmistens ord: ”När dina ord öppnas, ger de ljus och skänker förstånd åt enkla människor.” Psaltaren 119:130.