Aldrig förut hade dessa människor varit i ett dylikt bryderi, men de bestod provet och kom ut ur det med oförändrade grundsatser. Efterhand som dimman, vilken omtöcknat deras sinnen, lättade, kunde de se, vad denna lag skulle utmynna i. Skulle de ge sitt samtycke till återinförandet av tortyr och fängelse? Skulle de gå emot den framväxande tron, emot Guds Ande och det arbete, som Kristus kallat dem till att utföra? Kunde de vägra att åtlyda Frälsarens ord om, att gå ut i hela världen och förkunna evangeliet för allt skapat (Markusevangeliet 16:15)? Borde de inte tänka på dem, som ville ta sig loss ur villfarelsen? Skulle de neka dem denna möjlighet? De hade ju själva trätt in i himmelriket, skulle de nu spärra vägen för andra? Hellre ville de ”offra allt, även sina riken, sina kronor och sina liv, än att gå med på denna kompromiss.” |