Guds Son sänkte sig ned för att upprätta de fallna. Det var därför han lämnade de syndfria världarna i höjden, de nittionio som älskade honom, och kom till denna jord för att bli "sargad för våra överträdelsers skull" och "slagen för våra missgärningars skull". (Jes. 53:5.) Han skulle i alla avseenden bli lik sina bröder. Han blev människa sådan som vi är. Han förstod vad det innebar att vara hungrig, törstig och trött. Han fick ny kraft genom mat och utvilad genom sömn. Han var främling och vandrare på jorden – han var i världen, men han påverkades inte av den. Han blev frestad och prövad som nutidens människor frestas och prövas, men ändå levde han ett liv som var fritt från synd. Han uppenbarade Guds väsens egenskaper. Han var mild, medkännande, sympatisk, alltid omtänksam om andra. "Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss, . . . och han var full av nåd och sanning." – Joh. 1:14.