Jesus hade en tvåfaldig avsikt med detta. Han önskade att väcka upp hennes samvete till insikt om hennes synd, så väl som att överbevisa henne om, att den som läste hennes livs hemlighet, var mer än en människa. Om än kvinnan ej fullt ut insåg, hur syndigt hennes leverne hade varit, blev hon dock högligen förvånad över, att denne främling besatt sådan kunskap. Hon sade därför med djup vördnad: ”’Herre, jag märker att du är en profet.” Hennes personliga åligganden trädde nu i bakgrunden, och hon började att överväga religiösa ting. Hon fortfor: ”Våra fäder har tillbett på detta berg, och ni säger att den plats där man skall tillbe finns i Jerusalem.’” (Johannesevangeliet 4:20)