De urskuldade mannen, som hade blivit återställd, men tycktes förfäras över den synd, som hade begåtts av honom, vilken hade vågat att befalla en människa att bära sin bädd på sabbaten. De frågade honom, vem det var, som hade gjort detta; men han kunde inte säga dem det. Dessa ledare visste fullt väl, att det endast fanns en människa, som var i stånd till att utföra en sådan gärning; men de önskade att få bevis för, att det var Jesus, ty de hoppades då att kunna anklaga och fördöma honom för sabbatsöverträdelse. De ansåg, att han inte bara hade överträtt lagen, genom att han återställde den sjuke mannen till hälsan på sabbaten, utan att han dessutom hade vanhelgat sabbaten genom att bjuda honom att ta upp sin bädd och bära den bort.