Denna dag, som förekom lärjungarna som den härligaste dagen i hela deras liv, skulle hava varit överskygd av mörka moln, om de hade vetat, att denna alada händelse bara var ett förespel till deras Mästares lidande och död. Änskönt han upprepade gångar hade rent ut sagt dem, att han skulle uppoffras, så glömde de likväl hans nedslående ord under den närvarande segerglädjen och sågo framåt till hans härliga regering på Davids tron. Flere och flere förenade sig beständigt med folkprocessionen, och alla med endast få undantag blev intagna av ögonblintets hänryckning och hjälpte till att ropa hosianna. Deras rop fortforo oupphörligt och genljödo från höjd till höjd och från dal till dal: ”Hosianna Davids Son! Välsignad vare han, som kommer i Herrens namn! Hosianna i höjden!” (Matt. 21: 9) Det såg ut, som om alla i den stora skaran sökte att övergå varandra i att uppfylla profetens ord.