Vid ett tillfälle besökte Josafat Israels kung i Samaria. Där visade man den kunglige gästen från Jerusalem en mycket stor ära, och innan hans besök var slut övertalades han att samverka med Israels kung i krig mot syrierna. Ahab hoppades att han genom att förena sina styrkor med Juda skulle kunna återvinna Ramot, en av de gamla fristäderna, som enligt hans påstående med rätta tillhörde israeliterna. Fastän Josafat i ett ögonblick av svaghet obetänksamt hade lovat att förena sig med Israels kung i hans krig mot syrierna, ledde ändå hans bättre omdöme honom till att söka lära känna Guds vilja då det gällde detta åtagande. ”Fråga dock först HERREN om detta”, föreslog han Ahab. Som svar sammankallade Ahab fyrahundra av Samariens falska profeter och frågade dem: ”Skall vi dra ut mot Ramot i Gilead för att belägra det, eller skall jag låta bli?” Och de svarade: ”Drag dit upp! Gud skall ge det i konungens hand.” Vers 4, 5