Det bullersamma festandet tystnade medan män och kvinnor, gripna av en namnlös skräck såg hur handen långsamt skrev de hemlighetsfulla bokstäverna. Bakom dem passerade deras onda livs gärningar revy för dem. Det var som om de ställdes upp inför domstolsskranket av en osynlig Gud, vilkens makt de just hade trotsat. Där det några få ögonblick tidigare hade rått munterhet och hädiska kvickheter, fanns det nu bleka ansikten och skräckfyllda rop. När Gud inger människor fruktan, kan de inte dölja sin starka skräck. |