Petrus och hans bröder upprepade sitt tidigare påstående, att de måste lyda Gud framför människor. Och så blev de anklagade till anklagare; och de drevs av Guds Ande, de anklagade de i rådsförsamlingen närvarande prästerna och rådsherrarna allvarligt för mord på Kristus. Dessa ärevördiga herrar blev nu så rasande, att de beslutade sig utan närmare undersökning för, att ta lagen i egna händer, och dräpa fångarna. De skulle omgående ha utfört sin mordplan, hade det inte varit för den lugne och rättsinnige Gamaliel, som varnade dem för, att ta till våld, innan naturen hos den rörelse de motsatte sig hade utvecklats helt. De kunde nämligen befinnas strida mot Gud. Denne framstående rabbins lärdom och höga ställning gav tyngd åt hans ord. Prästerna kunde inte neka till det förnuftiga hos hans synpunkter. De släppte synnerligen motvilligt sina fångar, sedan de hade låtit piska dem, och på nytt förbjudit dem, att ytterligare förkunna i Jesu namn, annars skulle de få plikta med livet för sin frimodighet.